Så många frågor, så några svar

Jag skulle kunna fylla kapitel, ja en hel bok med meningar om hur människor förändrat mitt liv. Hur de kommit in med storm, givit mig allt och sen bara försvunnit eller om hur de står där dag ut och dag in och är med mig igenom allt. Antar att det finns en mening med alla möten, de måste alla ha lärt mig någonting om livets alla träsk och himlar. Men varför fastnar vissa människor djupare än andra? Varför kan jag inte sudda ut fast än det är de ända jag vill? Hur bestämmer hjärnan att vissa personer  ska betyda mer än andra och att vi alltid ska påminnas om dennes person och beteenden, trots att allt personen givit i största allmänhet är smärta. Vi tänker ju på stunderna personen fick oss att må bra...dumma jävla hjärna. Och hur fan kan hjärnan välja ut en främmande varelse som sedan ska vara ens bästa vän genom livet, genom allt? Jag har en sådan jävla respekt för hjärnans krafter och människor som kan påverka den tills jag knappt känner igen mig själv längre. 
 
 
Livet kommer alltid vara en gåta så är det bara.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback