Rosa mysdress och soffhäng
Allt
Mars 2015
Exeggutor.seRosa mysdress och soffhäng
18:10:00 | 
Jag är så fruktansvärt sliten för tillfället. Min kropp har börjat säga ifrån vad gäller lite sömn och för mycket alkoholintag, den är allt annat än van med detta. Vaknade imorse med halsont och huvudvärk, perfekt inför loppet på 5km jag sprang i Karlholm vid 10.30! Gick väl helt okej ändå, men väl hemma däckade jag ganska snabbt på soffan. Där har jag dessutom planerat att spendera resten av dagen, lär visa sig om jag får sällskap.
Tankerensare
Lyssnade på klockan för en gångs skull! Berättar alltid för mig när jag borde träna, dessvärre lyssnar jag inte varje gång den ropar, men idag så! Det blåste dessutom storm ute och alla som åkte förbi mig i bilarna funderade nog om någon skruv satt lös. Det hade jag också gjort Garanterat. Men runt kom jag, och det var ju i alla fall skönt efteråt.
Kände sig ofta att hon inte var en tillräcklig människa
Det är så svårt när tiden knappt existerar, när tiden bara går.
Jag vill inte släppa taget, men det känns svårt att hålla kvar i något som sipprar igenom mina fingrar.
De sägs att man ska ha tålamod, men jag har insett att mitt har börjat ta slut.
Vad mer kan vi göra än att försöka? säger du.
Vad gör vi för att försöka? säger jag.
Jag ser så många möjligheter i mitt liv, jag har så många val att göra.
Ska jag räkna med dig?
Vem är det som har bestämt att jag måste känna så jävla mycket jämt?
Ibland, dagar som idag, önskar jag att jag var kall som den isande höstvinden mot kinden.
Förstå mig, rädda mig, se mig, älska mig.
Det är allt.
Jag vill inte släppa taget, men det känns svårt att hålla kvar i något som sipprar igenom mina fingrar.
De sägs att man ska ha tålamod, men jag har insett att mitt har börjat ta slut.
Vad mer kan vi göra än att försöka? säger du.
Vad gör vi för att försöka? säger jag.
Jag ser så många möjligheter i mitt liv, jag har så många val att göra.
Ska jag räkna med dig?
Vem är det som har bestämt att jag måste känna så jävla mycket jämt?
Ibland, dagar som idag, önskar jag att jag var kall som den isande höstvinden mot kinden.
Förstå mig, rädda mig, se mig, älska mig.
Det är allt.
Lite bilder från drömmen i Cypern
Okej, vilken vanlig människa har tid till något sådant som en blogg? Här bjuder jag i alla fall på några goa bilder sen Cypernresan. Det var sjukt jävla härligt att komma iväg till solen när Sverige var grått och trist. Riktigt skönt att solen kikat fram även i detta kalla land den senaste veckan, så man har kunnat underhålla brännan. För tillfället är det fullt upp i livet med skivor, studentpirr och slutspurten i skolan. Jag är så kluven till allt och känslorna går inte att hålla i styr... Som sagt, vem fan har tid?