Sen jag såg Bo på Så mycket bättre i lördags så har jag kärat ner mig i den här låten. Det var ingen låt som någon hade valt att sjunga, det var bara något de spelade i bakgrunden någon gång under programmet. Efter att man hört vad låtar handlar om så finns det så mycket mer djup och känsla i dem. Ja jag är helt enkelt kär på nytt i Bo Kasper och hans orkester!

Om jag fick välja så ja självklart finns det saker som jag gärna skulle vilja ha ogjorda. Men samtidigt vet jag att det inte spelar någon roll hur mycket eller hur länge jag ältar dessa snedsteg, jag står fortfarande kvar på samma plats i livet. I stället väljer jag att tro att jag lärt mig någontig på vägen. Jag brukar tänka: Vem skulle tjäna på om jag var perfekt och helt jävla felfri? Ni skulle tycka att jag var irriterande och helt ärligt skulle jag nog inte gilla det själv heller. Jag är långt ifrån perfekt på alla plan och det vet jag om. Vissa dagar stör det mig men de allra flesta dagar på året så är jag bara glad att det är så, att jag är jag.