Utrota mobbning!

Ju äldre jag blir desto mer förstår jag hur elaka människor är. Vi dömmer innan vi vet bakgrund, delar ut konstiga blickar åt de som inte följer normerna och skrattar åt andras utseende. Vart gick det såhär in i bomben snett? När blev det någonsin okej att slå de som redan ligger? När jag fick höra historien om hur en av världens finaste och omtänksammaste människa genomled hela högstadiet som mobbad, då blev jag knäckt. Att se tårarna rinna ner för personens kind och höra smärtan i rösten, det gjorde så ont i mig. Barn är så fruktansvärt elaka! Det är känslor som sitter i, det är inte bara att sudda ut flera år av sitt liv där varje dag bestått av elaka ord, ensamhet och gråt, gråt tills det inte längre fanns några tårar kvar. Mobbning och utfrysning är bland det fulaste som finns. Hur får vi stopp på det här? Varför kan vi inte bara kramas och skapa en värld full av kärlek? Alla ÄR ju faktiskt bra på sitt sätt! Vi behöver inte älska alla men det är faktiskt inte speciellt svårt att visa varandra lite jävla respekt. De är det faktiskt inte...
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback