Ibland funderar jag över vad jag gjorde för bra i mitt förra liv för att förtjäna alla fantastiska människor som finns i mitt liv. Hur fan lyckades jag finna såna fina vänner som bryr sig om, tänker på en och alltid vill ens bästa? Visst det har tagit 19 år (exakt) att komma dit jag är idag, och det har väl varit en hel del trubbel på vägen, men det känns okej. Det känns okej just för att Jag vet på vilket sätt det idag hjälpt mig. Jag kan också fundera över vad det var som gjorde att just min mamma fick överleva den där äckliga sjukdomen cancer, medan andras föräldrar, syskon eller släktingar fått lämna jorden alldeles för tidigt? Visst fan är jag glad att min mamma fick överleva, helt jävla överlycklig om jag ska vara ärlig! Men jag förstår ändå inte hur slumpen kan vara så elak eller hur fan man kan tro på Gud när människor som i stort sett aldrig gjort något ont får dö helt utan anledning. Klart att man måste tro och hoppas, men om Gud skulle finnas va han då en elak jävel. Hamnar jag i helvetet för att jag säger detta så är det helt okej, då ses vi senare Hades!