Ensam utan rätt

Känner mig ensam, tänker efter. "Varför? De älskar dig allihop men du känner dig ensam ändå." Sorgen tar tag i mig trots att de inte finns en enda liten anledning. Jag brukar skylla på hormonerna, det funkar alltid. Men allt som oftast handlar det om framtiden. Rädslan om att aldrig bli något, stanna kvar i samma bubbla för alltid. Därför känner jag mig ensam. Det finns ingen annan än jag själv som kan bestämma, men det finns ju så många som tycker. Arg blir jag också. När jag läser böcker om människor som skapar verklighet av sina drömmar. Varför har jag inga drömmar eller visioner? Det gör mig arg, förvirrad, orolig för framtiden och jag känner mig sådär eländig. Vill inte sitta där om 30 år och vara arg över att jag aldrig tog den där jävla chansen som jag inte ens visste att jag ville ha. Önskar att jag aldrig mer behövde känna mig så..jävla..ensam. 
 
 

Skidor på längden

Om det var två år sedan jag stod på ett par slalomskidor så var det minst tio år sedan jag snörade på mig längdåkningspjäxorna. Som bambi på hal is kände jag mig idag när jag äntligen tog tag i att testa, men när mamma plötsligt under fotograferingen av bild nummer tre utropade: Du ser ju nästan ut som Charlotte Kalla! kände jag mig genast lite bättre till mods. Uppförsbackarna var kanske inte så mycket för mig, tyckte bäst om att åka på flacken men med solsken och mammas skidskola gick det ändå helt okej. Blev åtminstone inte avskräckt, får vara nöjd med det!

Sveriges vackra fjäll

Det är så vackert här, så fruktansvärt jävla vackert! Sverige är fantastiskt.
Det var alltså två år sedan jag senast stod på ett par slalomskidor och ja, första åket var skakigt och det kändes nästan som att jag glömt bort hur man gör. Efter några åk var jag dock igång igen och att solen gjort oss sällskap gjorde inte dagen sämre direkt. Man blir så lugn här uppe, no stress.

Fredag, frukost, semester

Det är fredag och jag har tagit både helg och semester fram till nästa söndag, hur härligt! Vi styr nämligen kosan mot Vemdalen och det ska bli så fruktansvärt skönt att komma iväg och vara ledig i en heeel vecka. Så just nu njuter jag av dagens frukost och härliga känsla. 

20 Bast!

Igår var en av mitt livs bästa dagar, min tjugoårsdag. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka min familj, mina underbara vänner och min solstråle till pojkvän, de gjorde allt perfekt. Dagen erbjöd en stor sol, debut på systembolaget, skratt och till och med några rörda tårar. När jag satt där på altanen med solen i ansiktet och en kall cider i handen med huvudet lutande mot Daniels axel, då kände jag den där känslan av att vilja stoppa tiden och stanna i just den stunden föralltid. Hipp, hipp hurra för en sjukt bra födelsedag! 

New in - Vagabond

Suktat efter denna modell ett tag... Var helt intställd på att jag ville ha helsvarta, men när jag såg dessa blev jag dock helt såld. Förstår inte hur Vagabond lyckas fånga mig varenda jäkla gång. Att de är otroligt sköna och sitter som en smäck gör inte att jag blir mindre nöjd direkt. Skulle väl kunna säga att jag har hittat mig ännu ett par nya vårfavoriter. Glad tjej! 

Laxburgare

 
Burgaren: 5-6st
600g lax
1ägg
1,5tsk salt
1krm peppar
2msk gräslök
Mixa med grädde till bra konsistens vänd i ströbröd och stek. 
 
Dressing:
Crème fraiche 
Majonäs
Chèvreost 
Salt
Peppar
Mängd efter smak, mosa chèvren och blanda ihop alla ingredienser. 
 
Tillbehör:
Friscobröd
Sallad
Avocado
Eller andra grönsaker om man önskar. 
 

Lovers on the sun


Idag har varit en ledig tisdag, en riktigt härlig tisdag. Vaknade relativ tidigt brevid grabben i mitt liv, åt en mysig frukost med tända ljus och gav oss sedan ut i blåsvädret. Blev en promenad med vovven på bilderna, hade tänkt ta mig en springtur men motvinden var sjuk så jag nöjde mig med promenaden. Vi tog en sväng i D:s nya kärra, en nöjd kille är vad jag har. Åkte hem till tierp vid tretiden då han var tvungen att arbeta... Väl hemma lagade jag till middag, en vegetarisk variant. Det blev haloumi- och grönsaksburgare med couscous och tsatsiki. Ser kanske inte mycket ut för världen och jag brukar inte vara så imponerad av vegetarisk mat men det smakade faktiskt riktigt bra. Till och med så bra att jag skulle kunna tänka mig att äta det igen. 
 
 
 

som på räls

Jag är trött men glad, till och med jobbet går som på räls just nu. Det är så skönt att ha energi till att göra det absolut bästa för våra Tanter och farbröder och tydligen märker även de att något är annorlunda med mig. Går runt och småsjunger, skrattar och kommer alltid in med ett stort leende på läpparna. Även fast jag gnäller mycket angående detta jobb så kan det dagar som idag vara hur kul som helst! Verkar inte finnas någon hejd på mig. 

Let me down easy

Just nu är det Sheppard som går på repeat i mina hörlurar. Med lite bra musik känns det faktiskt inte lika segt med jobbhelg. Man får helt enkelt lära sig att leva i vardagen vilket är sjukt nyttigt. 

Utrota mobbning!

Ju äldre jag blir desto mer förstår jag hur elaka människor är. Vi dömmer innan vi vet bakgrund, delar ut konstiga blickar åt de som inte följer normerna och skrattar åt andras utseende. Vart gick det såhär in i bomben snett? När blev det någonsin okej att slå de som redan ligger? När jag fick höra historien om hur en av världens finaste och omtänksammaste människa genomled hela högstadiet som mobbad, då blev jag knäckt. Att se tårarna rinna ner för personens kind och höra smärtan i rösten, det gjorde så ont i mig. Barn är så fruktansvärt elaka! Det är känslor som sitter i, det är inte bara att sudda ut flera år av sitt liv där varje dag bestått av elaka ord, ensamhet och gråt, gråt tills det inte längre fanns några tårar kvar. Mobbning och utfrysning är bland det fulaste som finns. Hur får vi stopp på det här? Varför kan vi inte bara kramas och skapa en värld full av kärlek? Alla ÄR ju faktiskt bra på sitt sätt! Vi behöver inte älska alla men det är faktiskt inte speciellt svårt att visa varandra lite jävla respekt. De är det faktiskt inte...
 

Som att vara 15 igen

Det pirrar, känslorna flödar och tårarna rinner samtidigt som jag ler. Jag vet att det är tabu att i dagens samhälle tala om att man är lycklig, man ska ju inte skryta, men jag kan inte låta bli. Fjärilarna i magen har vaknat till liv. Femton år och nykär, det är så det känns. Han ser på mig med helt andra ögon, han ser mig som det absolut vackraste som existerar på denna jord. Ingen har förut ens kallat mig vacker. För fyra år sedan, min första dag på gymnasiet, möttes våra blickar för första gången. Tänk om jag då visste vad jag vet idag, att den mannen skulle få mig att bli så upp i taket förälskad att jag helst skulle spendera tjugofyra timmar om dygnet i hans famn med huvudet tryggt lutande mot hans bröst. Han inger ett sådant betryggande lugn, finns alltid där och bryr sig trots att det bara är en töntig tjejgrej som oroar mig. Aldrig träffat en människa med ett så gott hjärta och ett så enormt tålamod som denna gosse har, han har väntat i alla dessa fyra år, väntat utan att jag vetat ett endaste dugg. Så, nu säger jag det. JAG ÄR SÅ JÄVLA LYCKLIG! Lyckligare och mer bekymmerslös än någonsin. Vet att de kan dala lika snabbt som det nått toppen så nu njuter jag av varje sekund, jag njuter till och med av att sakna honom, av att jag gråter varje gång vi säger hejdå. njuter av att livet givit mig denna underbara människa. Säger tack och hoppas att de känslor som jag just nu har i kroppen varar så länge det bara är möjligt. Låt mig förbli lycklig och låt mig glömma framtiden för en stund. För nog fan finns där djävulskap och elakheter bakom hörnet, det är jag övertygad om. Men livet är för kort för att nojja över vad som komma skall. 

 
Daniel du ska bara veta hur jävla glad jag är över att du är min, bara min. 

Torra gator och nya dojjor

Har inte sprungit utomhus sen snön la sig på backen...och ja det kanske säger en hel del om hur ovant det var för mig att idag snöra på löparskorna och ge mig ut på gatorna. För att finna en liten aning inspiration till att komma igång med regelbundna löprundor igen inhandlade jag mig igår ett par nya skor. Som alltid kör jag på den materiella tekninken. Drygt 4km kändes dock idag som en mil och benen kändes allt annat än pigga. Konstig nog triggar detta mig bara ännu mer till att bygga upp den där jävla kondisen jag en gång hade. Påt igen bara! 
 
 

Vårkänslor

 

 
                  
                    
              
Vill bara ha vår och shoppa vårkläder... Finns ingenting som får en på så stort shoppinghumör som nya årstider. Allt känns nytt och fräscht igen nu när vi går mot ljusare tider. Enfärgat med en liten färgklick är väl ungefär vad jag vågar I färgväg. 
 
 
 
 
 
 
 

Hoppet lever ännu

Jag duger som jag är, han tycker till och med om mina brister, han vill inte ändra på något. Att jag är jag är alltså tillräckligt. Behöver inte tigga om uppmärksamhet och behöver inte jaga efter något jag är för bra för ändå. Har förstått det nu, att jag är bra som jag är, att det inte är mig det har varit fel på, utan dem. Man ska vara kräsen och man ska kräva men man ska aldrig glömma att ge personer en chans.
Det vi ser är inte alltid det vi får och de vi haft var kanske aldrig det vi behövde.