Hoppet lever ännu

Jag duger som jag är, han tycker till och med om mina brister, han vill inte ändra på något. Att jag är jag är alltså tillräckligt. Behöver inte tigga om uppmärksamhet och behöver inte jaga efter något jag är för bra för ändå. Har förstått det nu, att jag är bra som jag är, att det inte är mig det har varit fel på, utan dem. Man ska vara kräsen och man ska kräva men man ska aldrig glömma att ge personer en chans.
Det vi ser är inte alltid det vi får och de vi haft var kanske aldrig det vi behövde. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback