För varje dag det slipper skava, för varje dag jag slipper grubbla och för varje dag jag slipper känna känslan av att bli sågad för den jag är, så växer mitt hopp. Jag vill inte behöva tänka på konsekvensen av att vara mig själv, av att känna mig nöjd och att våga tro på den jag är. Det gör så ont i mig när jag tänker på hur elaka Människor är, hur lätt vi kan krossa en annan människas drömmar. Därför blir jag så oerhört glad när jag ser ärlighet, äkta leenden och träffar människor som visar med hela sin aura att de bryr sig om. Jag vill omfamna alla, jag vill bara krama hela världen tills vi förstår att vi måste ta hand om varandra. Att livet är för kort för att fylla det med hat.

 

Gårkvällen, oj oj Oj! Vilka tjejer, hade så stört kul och dansade tills Värmen tog över. Men imorse var det inte riktigt likroligt (haha)... och imorgon åker vi till Krakow och firar (förhoppningsvis) in våren ordentligt. Så otroligt jääääääkla Taggad! Gäller bara att ställa typ 1000 alarm för att vara säker på att komma upp i tid, vill ju inte missa planet. 

Asså det här vädret! Finns inte ord för hur underbart det är att sitta i shorts och T-shirt på altanen utan att frysa och känna solen värma i ansiktet. Vågar man tro att våren äntligen är hör på riktigt?! Troligen inte, så det gäller att passa på medan man kan! Har hunnit med en löprunda, solskensintag och nagelvård än så länge. Snart blir det mammas räksoppa till lunch sen åker jag in till stan för att möta Fille en snabbis fär att säga adjö inför kommande vecka. Sen är det bara att skynda sig hem igen och träffa en massa fina tjejer! Jag klagar inte på livet idag. 

Just nu finns det saker upp över öronen som ska vara klara inom de kommande veckorna, och för att inte tala om den kommande månaden. Jag borde känna mig så in i bomben stressad, och det kanske är det som är felet. Jag kanske är så jäkla stressad att min hjärna inte klarar av att tänka klart och därför typ stänger ner. Det spelar ingen roll hur mycket jag sitter och stirrar mig blind på datorskärmen, det blir liksom ingenting gjort. Finns ingen ork, ingen lust, ingen fighting spirit och saken är den att jag vet inte ens hur jag ska hantera mig själv längre. Sitter bara och drömmer om när allt detta är över, det är bara det att allt de här MÅSTE vara klart innan de kan gå över. Önskar att någon bara kunde ställa sig och skrika vett i skallen på mig, få mig att förstå att det är dags att lägga på ett kol för att inte sitta där och gråta sista veckan... Ändå sitter jag här och skriver, jag är ju inte riktigt klok. 

 

Det har varit en riktigt bra helg, nu är det bara att se fram emot nästa! Bilder och en liten beskrivning kommer nog senare skulle jag tro. Men just nu ligger jag i Vänge och funderar över om jag ska gå upp och plugga istället för att ligga här och lata mig. Skulle verkligen behövas...fyfan. Men det är bara att kämpa några månader till sen är det över.

 

 

 

Ibland funderar jag över vad jag gjorde för bra i mitt förra liv för att förtjäna alla fantastiska människor som finns i mitt liv. Hur fan lyckades jag finna såna fina vänner som bryr sig om, tänker på en och alltid vill ens bästa? Visst det har tagit 19 år (exakt) att komma dit jag är idag, och det har väl varit en hel del trubbel på vägen, men det känns okej. Det känns okej just för att Jag vet på vilket sätt det idag hjälpt mig. Jag kan också fundera över vad det var som gjorde att just min mamma fick överleva den där äckliga sjukdomen cancer, medan andras föräldrar, syskon eller släktingar fått lämna jorden alldeles för tidigt? Visst fan är jag glad att min mamma fick överleva, helt jävla överlycklig om jag ska vara ärlig! Men jag förstår ändå inte hur slumpen kan vara så elak eller hur fan man kan tro på Gud när människor som i stort sett aldrig gjort något ont får dö helt utan anledning. Klart att man måste tro och hoppas, men om Gud skulle finnas va han då en elak jävel. Hamnar jag i helvetet för att jag säger detta så är det helt okej, då ses vi senare Hades! 

 

Fredagslyx i form av Gofrukost och baywatch på iPaden. Jag måste säga att det är sådana mornar jag behöve för en fortsatt lyckad fortsättning på dagen. Detta är alltså basen till min lycka! Så vill ni ha en snäll Klara, kom och bjud på frukost på sängen, då skulle jag må. 

 

Dagarna bara flyger förbi och det som nyss var måndag blir imorgon fredag. Mitt humör är så sjukt mycket upp och ner att jag inte riktigt vet vad det är som spökar. Har svårt att tycka synd om folk och vill typ bara strypa de som gnäller, "Gör någonting åt saken istället för att klaga på allt" ungefär så tänker jag. Dock förstår jag om ni skulle uppleva mig precis lika gnällig själv, det är okej. Men när jag inte stör mig på människor, så glider jag mest omkring med ett leende på läpparna, tror att det kan vara vårkänslor. UNDERBART! Idag var jag ut till den så kallade farmen och hälsade på Annsan och hennes nya misse, Selma var namnet. Tog med en bild på henne här ovanför också bara för att hon var så himla söt. Desutom provade jag en prototyp av min blivande studentklänning. Shit vad det ska bli spännande att få se resultatet! Nu ska jag gosa i soffan bara för att jag känner att jag är värd det. 

"Jag ser framför mig, oss två på ett obehandlat

trägolv i en vindsvåning långt därborta, i någon

stor och livlig stad. Runtomkring finns

flyttkartonger och de enda vi haft ork till att

packa upp är en filt som vi virat in oss i. Mitt på

golvet sitter vi, och framför oss står en nybakad

pizza i sin ädla pizzakartong, direkt från den

lokala pizzerian. Vinglasen är kvällen till ära

obefintliga, det dricks direkt ur flaskan. Ur

telefonhögtalarna spelas Coldplay & Håkan

blandat med Svensk hiphop, allt för att vi båda

ska känna oss nöjda. Jag njuter, och jag ser att

du också gör det. Tillsammans med ljudet av

sirener och människoprat nerifrån gatan blir

sekunder till minuter och minuter till timmar, men

det gör inget. Halvt berusade somnar vi där på

det obehandlade trägolvet, i vår nya vindsvåning,

i den stora och livliga staden långt därborta.

Tillsammans sommar vi med ett leende på

läpparna och känslan av att det här nog är den

bästa tiden i våra liv."