Spenderat eftermiddagen i Uppsala med mami för shopping och thaimat. Kändes nästan konstigt att sminka sig och klä sig i andra kläder än träningskläder eller mjukisar.. Sad but true. 

Har äntligen fått ett nytt andra hem. Denna gång bara ett kvarter bort från huset jag bor i, vilket betyder: Inga ursäkter! idag har jag jobbat på biceps, måste ju kunna visa upp tatueringen med värdighet i sommar hehe. Fattar inte hur jag kan bli så jävla såld på att träna så fort jag kommit igång. Endorfinerna blir till en drog! Fasen så skönt det är att äntligen ha kommit igång igen. Let's keep it up

Ätit brakfrukost, tränat och är nu redo för att förtära lite godsaker och bara vara nöjd med livet, precis som det ska va! Det var väl allt.

Jag skulle kunna fylla kapitel, ja en hel bok med meningar om hur människor förändrat mitt liv. Hur de kommit in med storm, givit mig allt och sen bara försvunnit eller om hur de står där dag ut och dag in och är med mig igenom allt. Antar att det finns en mening med alla möten, de måste alla ha lärt mig någonting om livets alla träsk och himlar. Men varför fastnar vissa människor djupare än andra? Varför kan jag inte sudda ut fast än det är de ända jag vill? Hur bestämmer hjärnan att vissa personer  ska betyda mer än andra och att vi alltid ska påminnas om dennes person och beteenden, trots att allt personen givit i största allmänhet är smärta. Vi tänker ju på stunderna personen fick oss att må bra...dumma jävla hjärna. Och hur fan kan hjärnan välja ut en främmande varelse som sedan ska vara ens bästa vän genom livet, genom allt? Jag har en sådan jävla respekt för hjärnans krafter och människor som kan påverka den tills jag knappt känner igen mig själv längre. 

Jag trodde inte det här var möjligt, jag trodde inte att det kunde gå såhär snabbt IGEN! Hade ju lovat mig själv att inte känna, jag hade ju faktist lovat...inte ens jag kan lita på mig. Men nu blickar jag framåt mot ett nytt år, en ny start, nya förhoppningar, drömmar och mot ett nytt liv. 2015 ska bli mitt år,      och ditt år! Hittills iår har jag hunnit planera resor och födelsedagar, haft ångest över ledigheten som inte existerar och givit mig själv en mörkare nyans på svallet. 2014 var lärorikt, spännande och fyllt av både glädje och tårar men jag vet redan nu att 2015 kommer bli Snäppet värre på alla plan. Dags att leva livet peeps! Inga ursäkter and no regrets