Det finns en gräns, det gör det alltid. 
Det finns en punkt då man inser att det får vara nog.
Alla andra har redan insett, det har jag också.
Fick det rätt upp i ansiktet av någon som var den sista
jag trodde skulle säga något. 
Nu finns det bara en sak att göra. 

Kolla på mig då, se mig förfan.
Jag skulle kunna skrika i evighet, du skulle endå inte höra.
Det är de största problemet, det spelar ingen roll vad jag säger. 
Nu går jag, springer jag, kutar jag härifrån. 
Då ser du mig kanske, eller kanske inte.
Det spelar ingen roll.