Långt därinne har det väl alltid funnits en längtan om att få vara just den där flickan som träffar någon, han som bara har ögonen för dig, som avgudar dig och är redo att dela ett helt liv tillsammans med dig. Jag har alltid velat tro att det finns någon därute som är menad att ta mitt hjärta, hålla hårt i min hand och aldrig någonsin släppa taget. Någon som Jack i Titanic, en egen Romeo eller en Channing Tatum i Dear John. Vem vill inte tro att prins charming finns därute, vem önskar inte få leva lycklig i alla sina dagar? Det sorgliga är...efter att ha misslyckats aldeless för många gånger blir jag bara mer och mer avtrubbad, jag tappar en gnutta hopp och på någotvis så slutar jag liksom att tro. Tur att jag vet att jag klarar mig bra själv, tur att jag är övertygad om att jag kan vara lycklig utan en Jack. Det är dessutom en jävla tur att jag har människor i mitt liv som aldrig kommer lämna mig, som alltid kommer att finnas vid min sida, er avgudar jag och älskar av hela mitt hjärta.