Livet liksom rullar på... Lite för snabbt för tillfället kan jag tycka. Om en vecka har jag resfeber, om en vecka ska mitt gymmasiearbete vara färdigställt, om en vecka ska ett flertal andra uppsatser vara inlämnade och om en vecka vill jag kunna känna mig fri. Det jobbiga med den här situationen: HUR FAN SKA DET GÅ TILL?? Skrattar nästan över min egen ångest, det är nu jag önskar att jag gjort allt det här i tid. Men gjorde man det? Nej inte den här gången heller. Känner mig som en bitterfitta men samtidigt är jag liksom nöjd. Finns ingen logik i mitt liv, inte det minsta.