Dagen till ära har jag hårband och allt, det första som faktiskt sitter kvar på huvudet mitt. Nu ska jag dra iväg på ett informationsmöte och lite kroppsmätningar. Ska bli spännande faktiskt! Snart står Felli och tutar på mig så det är väl bäst jag kilar iväg. Hejjs! 

 

Att vakna upp och se en grå himmel har aldrig känts skönare. Det har äntligen funnits lite luft att andas och man har kunnat vistats utomhus utan att känna sig klibbig vid minsta rörelse. Dagen har spenderats i Gävle där Felicia mötte upp mig för en vända på stan, och när den kvinnan och jag går loss i shoppingträsket finns det minsann ingen stoppknapp. Fick med mig en del fynd hem och jag njuter sällan så mycket som när jag får spendera ett flertal timmar spatserande i affärer med trevligt sällskap. 

Har alltså spenderat några timmar på gymmet, jag minns inte ens sist jag satte min fot där. Svettades som en gris och jag hade nästan glömt känslan av att ta ut sig såhär. Känner att i augusti finns inga ursäkter. Får träna till sista augusti, har tågkort till sista Augusti och åker och ska visa mig i bikini en vecka i början på september. Nu är det bara att köra, hårt som bara den! 

Detta är för tillfället det enda jag förmår mig till att göra. Helt jävla sopslut, gillar verkligen inte att jobba helg, men påt igen imorgon bara! Nästa helg är jag dock ledig och som jag längtar då. Om men endå vore ekonomiskt oberoende, kanske skulle köpa sig en lott?! Jaja drömma kan man väl få göra, nu tänker jag återgå till modeblaskan och leta prylar att kasta iväg lönen på. 

Dagarna känns så mycket längre när man inte sitter av halva tiden av dygnet i en soffa framför serier eller något annat skit. Idag efter jobbet gjorde jag först en god gärning innan jag åkte hem, käkade lunch och blev meddragen  på en tripp till Dalarna med mamma, pappa, farfar och farmor. Fikade gott, besökte några släktingar som vilar på Hedemoras kyrkogård och insåg att livet nog är rätt okej. Det kändes fint att lägga lite blommor på deras gravar och sakna Majas hemmagjorda jordgubbskräm och gumman själv förstås. Fan vad mitt jobb fått mig att uppskatta de äldre, inse att världens bästa farmor och världens bästa farfar inte kommer att leva i all oändlighet. Vill hitta en kille som min farfar så jag har en annan gubbe att älska när farfar gått bort. Fast jag vill inte ens tänka tanken på att de ska försvinna, vill inte tänka på döden. Önskar man kunde konservera människor man älskar och sedan dö samtidigt som de så man slipper sakna. Dags att sluta grubbla och börja sova...jobb imorgon.