Igår var det ett och ett halvt år sedan jag valde att släppa in en väldigt speciell pojke i mitt liv. Dock inte utan att ha förvarnat honom minst 1000 gånger. Att säga att det har varit en dans på rosor vore att ljuga en stor fet lögn. Vad jag däremot kan säga är att han har lärt mig både en och två läxor, utan vidare förklaring. Jag har tvekat gång på gång, inte på grund av att jag inte älskat utan på grund av att jag inte ansett mig värdig någon som han. Idag vet jag att hans kärlek är den bästa och renaste kärlek jag kan få tag på, så allt jag kan säga är tack! Jag vet också att det finns en hel del haters, såna som inte samtycker i våra val,  men haters gonna hate och sånt är livet. Jag vet att vi väljer vad vi vill göra och hur mycket vi ska älska varandra. Dom som är med oss är med oss och de som väljer att inte vara det behöver heller inte vara det. Det är vi mot världen nu!

All kärlek till dig! Love U